Vilda har varit lite rosslig efter förkylningen hon haft. Värst är det givetvis på natten, då varken hon eller vi kunnat sova för hennes hostande. Vi har provat det mesta med nässprey, och högt huvudläge, men igår var det dags för ett besök hos farbror doktorn.
Hem kom de med en flaska och order om att medicinen ska intas tre gånger om dagen.
Jovisst....
Vid första försöket fyllde Vilda munnen med all vätska, tittade på Simon, och sprutade en stråle rakt i ansiktet på honom. Utan att röra en min...
Då provades att ge vätskan i en medicinspruta istället och då gick det ju ner, men protesterna var tydligen desto högre.
Eftersom jag jobbade missade jag dessa draman, men nu på morgonen skulle det vara min tur.
Men jag hann knappt upp ur sängen innan Vilda vinkade på mig och sa "kom". Hon ville att jag skulle följa med henne till skåpet med glasen i.
"Är du törstig, frågade jag??"
Hon bara skakar på huvudet och pekar på ..
"Nej, nej", säger hon hela tiden och skakar på huvudet.
Ok, jag fattar. Du vill inte ha mer medicin.
Stackars barn som inte förstår varför man tvingar i de saker ibland. Man gör ju det för deras eget bästa, men det gör lite ont i hjärtat, när de tittar på en som att man gör dem illa.
Tyvärr, så måste jag ge henne lite iallafall, för det gör nytta och förhoppningsvis, så är slemmet snart borta.
Vi har varit med om den eländiga förkylningsastman på de andra barnen och dit vill vi helst inte igen...